känn dig som hemma

Idag var dagen jag tog steget från att ha varit svart och rödhårig i tio år - till att bli LJUS. Herrejisses, nu ser jag ut som jag gjorde när jag var fyra år igen!
Det känns bra att ha ljusat upp det lite nu inför sommaren. Det röda blir ju dassigt så fruktansvärt fort.

Här sitter jag fast jag egentligen borde sova för längesen. Förkyld är jag och bihålorna värker. Men vad gör väl det när man är taggad och nervös till tusen inför kommande utmaningar.
Jag tar mig vatten över huvudet men jag gör det bästa av situationen.

Nu ska jag sova. Imorgon (idag) ska jag hänga med Ida och hennes kids hela dagen och reka inför den stoora bröllopsdagen som jag har en viktig roll i då Ida påstår att jag ska fota.

Nästa vecka ska vi på hundutställning och ställa ut Angus för  första gången (första gången för både husse, matte och hund). Jag sitter här och funderar på hur jag ska göra bort mig, förmodligen snubblar jag över Angus och rakt in i domaren eller nåt. Men det återstår att se :)

Mer om allt detta en annan dag. För nu tar jag mitt rör med TREO och går i säng!


Du är så söt när du sover!

Den senaste veckan har jag bakat tre plåtar med amerikanska muffins. De är superlätta att göra och dessutom så är de mycket godare än "vanliga" muffins (enligt mig).
Jag tänkte bjuda er på receptet.

Amerikanska muffins med blåbär

4 dl vetemjöl
1 3/4 dl socker
4 tsk bakpulver
3,5 tsk vaniljsocker
2 krm salt
1 ägg
3 dl mjölk
1 dl olja (Neutral olja, jag har använt både matolja och rapsolja och det har fungerat kanon)
Blåbär

Rör ihop alla torra ingredienser i en skål. Vispa sedan mjölk, ägg och olja i en annan skål för hand i ett par minuter. Häll sedan ner i mjölblandningen och rör till en jämn smet. Häll i muffinsformar (viktigt att det är de större, lite hårdare formarna eftersom smeten blir för tung för vanliga muffinsformar). Formarna ska fyllas till ca 2/3 för att bli sådär stora och maffiga som man gärna vill ha dem. Peta ner några blåbär i varje form och grädda i mitten av ugnen på 175°C i ca 20-25 minuter.

I berättelser talar man ofta om "The point of no return". Där är jag nu. Idag anmälde jag Angus till hans första utställning. Så nu sitter man här med hjärtat i halsgropen och undrar vad man egentligen gjort.
Nu ska vi sova, imorgon ska jag träffa fru Wilson!

De har känt varandra sedan Älwa såg dagens ljus för första gången för snart tio år sedan.
Älwa och Ella är världens finaste team.
De här bilderna tog vi i Kovik när vi var på utflykt en hel, och solig, eftermiddag i förra veckan.


Älwas bror Zeb bor hos Ellas mamma.